The pages of pain that make the songs on the playlist

... here it comes there it goes again--panic attack ...

Vad gör jag med mitt liv egentligen? Vad gör jag med min tid?
På torsdag är det en månad sen jag fick sparken. Jag har inte sökt ett enda jobb. Jag vet ju inte vad jag vill. Jag vill nog egentligen inte vara kvar här. Göteborg är så fullt av förlorade själar och underbara stunder som man bara kan sakna men aldrig återuppleva.

Idag gick jag upp. Såg en film. La mig och sov igen. I nästan 3 timmar. Sen gick jag upp igen. Och tittade på tv. Jag ska träffa E. Hon verkar inte må bra. Jag vill att hon ska må bra. Hon betyder allt. Hon, A och T. Det är dom som räknas.

Jag är lycklig under mitt täcke med min iPod.


.. "Dom kallar mig för arbetssökande, jag söker inget nej. Jag gör arbetsgivaren en tjänst.."


Jag mår ganska bra när jag är på gymmet också. Med Lucas i öronen. Eller Atmosphere. Jag skulle kunnat stanna hela kvällen igår om inte kärringen råstirrat på mig. Det kändes inte så trevligt att vara där då. Så jag gick.

Varför kan man aldrig få hitta dendär trisslotten med toppvinsten som någon råkat tappa?
Pengar kanske inte kan köpa lycka, men pengar kan köpa en lägenhet och ett privatliv. Så man kan få isolera sig från jobbiga föräldrar och bara göra det man vill.

Jobba skulle vara roligare om man inte var tvungen.
Jag vill inte ha skitsäljjobben längre.
Mitt psyke klarar nog inte det.
Att jämt och ständigt bli utskälld.
Det blir man ju ändå?
50 kvm utan dörrar.
Jag orkar inte.
Jag är så glad att jag får komma bort från den här staden ett tag.
Budapest med den bästa.
Och sen gömma mig under kärlekens täcke.



Den här staden är bara krossade drömmar...