Beroendeproblem

Hej mitt namn är Moa och jag har ett problem.

Det sägs ju att första steget är att erkänna det eller hur?
Så nu erkänner jag. Jag är beroende. Men inte hela tiden. Nej bara när jag är ensam hemma. Är jag med folk kan jag utan problem neka det och sitta och titta på när andra sysslar med det utan att det rör mig i ryggen. Men så fort jag är ensam hemma så tittar djävulen fram. Ta det lungt nu det är inte så allvarligt som det låter, jag sitter inte hemma och super mig full och jag har fortfarande aldrig haft en ciggarett i min mun. Men jag äter. Allt som finns tillgängligt äter jag. Och det lustiga är att jag inte ens tycker att det är gott. Jag äter ändå. Bara för att jag kan. Och det måste få ett slut. Jag tyckte jag var tjock när jag vägde 10 kilo mindre än jag gör nu. och då var det inget fånigt påhitt heller. Jag och Kajsa var ju och tränade imorse, och det är ju det jag älskar. Känslan av att vara helt slut och svett. Det är så jävla underbart. Det är synd att jag inte bor i samma hus som Jimmy. Jag skulle varit mycket bättre då. Jag skulle spelat basket med honom och han skulle tvingat ut mig att springa och han skulle puschat mig till det kändes som om lungorna skulle slå sönder revbenen, och jag skulle älska det som jag alltid gör. Men jag ska försöka nu. Verkligen försöka. Att vara på gymmet var så underbart härligt att kosta vad det kosta vill. Jag ska fortsätta, jag ska sluta vara trött och bli andfådd av att springa till vagnen. jag ska bli bäst nu.

Fast jag måste nog skaffa mig några andra hobbies också. Att underhålla mig med här hemma, i säkerhetsskull liksom.

PEACE OUT! <3