I do I don't really know but I can lie if you want me to

Usch usch usch. Känner nu på morgonen att min kropp inte hade velat ha chips igår. Inte att jag känner mig tjock eller så, (visst känns det lite onödigt att jag åt men ingen ångest) utan jag känner rent fysiskt att min kropp inte mådde bra av det. Ska gå ut på en promenad snart tänkte jag, ringa mamma och gå ett par kilometer iallafall. Pojkarna sover fortfarande ändå. Förutom Emil som ligger och kollar på film tror jag.

Pratade för övrigt med Tajana om allt igår. Det var skönt. Det är skönt att ha vänner. Det är skönt att ha vänner som inte bara svarar "aw ._." "._." eller "det ordnar sig". Har alltid funderat på det. HUR FAN vet folk att det kommer ordna sig och att saker kommer bli bra. Det är en sån sak folk brukar säga om mamma om jag är ledsen för att hon är sjuk... det kommer bli bra... men jag vet ju att det aldrig kommer bli helt bra. Jag vet att hon kommer bli sjuk igen förr eller senare och lever i skräck för det. Jag försöker vara glad, och jag är jättelycklig varje minut som sjukdomen håller sig undan, just för den sakens skull. Men jag vet ju ändå att den kommer tillbaka.

usch, nu blev det lite för emotionellt här känner jag, orkar inte skriva sånt nu för då deppar jag bara ner mig. Blir en promenad och senare idag blir det att dra sig mot Skogsbo för att spendera resten av helgen där. Kanske hälsa på Lena och djuren en sväng <3 Saknar Jossan tokmassa haha