ord med het

sömnlöshet
 tomhet 
trötthet 
varm (het)

rastlöshet

kanske inte fanns så många ord på het som jag kände mig just nu... varje kväll tänker jag att imorgon, imorgon blir nog lite lättare, lite bättre, imorgon ska jag nog orka ta tag i allt det där som äter upp mig innefrån, men timmar senare, när jag somnat och vaknat, då känns allt precis lika hopplöst igen. Som jag skrev innan så är jag så otroligt rädd för att misslyckas att jag ens struntar i att försöka. min hjärna tänker så att om jag misslyckas på grund av att jag inte försökt eller inte ansträngt mig, då misslyckas jag inte för att jag är dålig eller inte kan. för då kan jag intala mig själv om att jag hade kunnat. att försöka och misslyckas känns på så vis väldigt mycket värre. 

har legat ett tag nu, i sängen, utan att bli trött, bara tom, bara stirrat, fördrivit tiden med mina vänner Dr. Spencer Reid och Agent Derek Morgan. Det är vad jag orkar med just nu. 

Ibland undrar jag om det finns människor där jag är nu, för det känns inte så. Ibland dyker dom upp som tillfälliga distraktioner i mitt annars hopplösa liv, men för de mesta lever de sina liv, på andra håll. 

något jag gillar är listor har jag upptäckt, att enkelt svart på vitt kunna rada upp vad som är bra och vad som är dåligt, vad som är viktigt och vad som kan vänta, vad som ska ätas, vad som ska göras, känslor, ord. kategorier och lådor i huvudet med olika etiketter. i lådorna finns bra och dåligt. i lådorna som får mig att orka med finns onlinebutiker och serier, just nu kriminalserier, vackra människor och ett hopp om att en dag komma härifrån. planer finns där också, planer att träffa människor, människor som jag måste bete mig inför, måste glömma allt det olyckliga med, och det hjälper, det är inte ett spel, korta stunder mår jag riktigt riktigt bra, ett snabbt möte på gatan kan göra min dag, hur ledsamt det än låter. det brukar dock inte alltför sällan sluta med att jag ändå ligger hemma och gråter över att trots att jag bott här i ett och ett halvt år så har jag hela mitt liv i Göteborg.

i de dåliga sakerna finns böcker som stirrar på mig, böckerna som gör mig paranoid och gråtfärdig. mobiltelefonen som påminner om samtal som måste ringas och datorn som skriker åt mig att besvara mail och skriva uppsatser. där gömmer sig också datumen, som rusar förbi alldeles för fort. fortare än jag hinner med. 

det är konstigt ändå, hur många tårar man kan gråta över samma sak, eller i allmänhet, att dom inte tar slut, att man aldrig sig att avvärja panikattackerna när dom närmar sig, med gråten, hyperventilerandet, skakningarna, hostan och som ofta avslutas böjd över toaletten. men när dom är över, jag mår så mycket bättre då, för en kort stund, när man fått det ur sig, då är det som om tårarna tar slut och ett slags lugn infinner sig, lugn eller tomhet, beror lite på om man vill vara positiv eller negativ just då. 

ord, ord gillar jag också, alla små nyanser som säger så mycket mer om en person än vad de egentligen är medvetna om. jag gillar ordet bisarr just nu. det ordet tillfredsställer mig, allting är bisarrt. det ligger så fint i munnen. jag orkar nog inte analysera ord nu, känns som om min sömnberövade hjärna inte är så sugen på den sortens arbete, egentligen är den det men det är den där biten att transportera tankarna ut i fingertopparna som inte orkar med djuplodande analyser om ord inatt. molnen rör sig för övrigt väldigt snabbt inatt, har alltid tyckt att det ser så lustigt ut, hur dom ändrar form och slår sig samman och inte längre existerar alls. fascinerande.